Eremit, enstöring eller ensamvarg?
Eremitiska tendenser, skrev Annika Bryn om i ett blogginlägg. Sedan dess har jag funderat en del kring om jag är en eremit, enstöring eller en ensamvarg. I synnerhet som ”coachen” – telefonförsäljaren – trycker på och tjatar om att vi ska skapa ett nätverk. Jag förväntas skapa ett nätverk! Jag som avvecklat mitt engagemang, i föreningar och människor vilka jag inte har mycket gemensamt med, förväntas sitta och ringa runt till företag för att ställa frågor som den odrägligaste sortens telefonförsäljare. Så ska vi skapa nätverk. säger coachen. Men taktiken passar inte mig. Tanken på nätverk är som en kliande tagelskjorta på min kropp. Den skaver och är obekväm.
Jag passar bäst med mig själv. ”Man får ha sig som man är”, sa en av mina söner för länge sedan. Så sant.
Störing, mit eller varg spelar ingen roll. Man är som man är. Jag passar också bäst med mig. Skavkram!
Då är vi överens
Tagelkram
Jag är också mig själv nog. Helst, om jag själv får bestämma. Och absolut inte netvärka ihop med främlingar.
Coachen har ett förflutet som ägare av ett telemarketingföretag och flyttar över sina telefonförsäljarknep till arbetslösa.
Klok son
äpplet faller nog inte så långt från päronträdet
Äpplet faller alltid långt från päronträdet
Om inte du fanns skulle coachen vara arbetslös – påpeka detta lite fint. Eller vid närmare eftertanke, skit i finheten !
Jag följer ditt råd
Ha en bra dag!
Man kan inte tillfredsställa alla andra så man får försöka att tillfredsställa sig själv
Man ska vara sig själv. Vem ska man annars vara?
Självklart ska man vara sig själv
Jag tycker att du har en klok son….jag gillar inte heller att nätverka – eller….det är skillnad att trilla in i nya nätverk på jobbet och försöka värka fram nätverk
Jodå, han var klok som liten
”Nätverkandet” känns en smula artificiellt och krystat, tycker jag