Papa, ein kosack!

Så sade pojken och pekade på mig när jag mötte den välklädda familjen på söndagspromenaden längs Unter den Linden . Jag en kosack? Bara för att jag var långhårig och bar den svenska arméns fårfitta modell 39, svart lång engelsk överrock, jeans och läderstövlar därtill. Skulle detta göra mig till en kosack? Men människors förutfattade meningar hade jag mött tidigare när jag stod och sålde Stormklockan på bron över Köpingsån. Då och då hände det att en i staden välkänd bokhandlare – sedermera gallerist – stannade och skällde och förbannade mig samt tyckte att jag borde klippa av rocken eller flytta till mina kommunistiska vänner i öst. Att han senare – en mörk kväll – tog tillfället i akt och krossade mitt näsben är en helt annan historia. Förmodligen var allt resultatet av att han uppfattade mig som en ”svikare”. En som svek den medelklass han och mina föräldrar tillhörde. Tullmästarens son var en svikare mot bridgeklubben där alla som betydde något i den lilla staden var medlemmar.

Men nu var det veckan efter påsk och jag befann mig i Berlin på genomresa från Prag. Stående på Unter den Linden såg jag människorna i det ”fria Berlin” som små svarta ansamlingar på Checkpoint Charlie. Där stod de säkert med sina kikare och förfasades över oss som befann oss i det kommunistiska ofria Berlin utan möjlighet att ta oss därifrån. Men maten och ölen var mycket billig i Öst-Berlin. Senare på dagen drog ångloket oss mot färjan och friheten i väst.

Jag stämplades i min ungdom oftast som ”kommunist” av alla utom just av ”kommunisterna”. De brukade halvt på skämt och halvt på allvar kalla mig för anarkist. Jag stod utanför och med tiden kom jag att kalla mig för anarko-marxist men hur det är med den saken idag låter jag vara osagt. Men jag går och röstar i EU-valet i morgon. Och jag röstar som jag alltid har gjort. Eller alltid och alltid. Det är väl lika bra att jag erkänner att jag röstade på miljöpartiet det året de kom in i riksdagen. Men det misstaget gör jag aldrig om. Men rösta ska jag. Det gäller att hålla ett parti – helst två – utanför EUs beslutande församlingar. Därför röstar jag.