Hem > Arbete, Diverse, Tankar > Kort om ”coaching”

Kort om ”coaching”

2 juni, 2009

Efter att ha läst genom artikeln i Arbetarbladet och kommentarerna till den, så började jag fundera kring mina egna erfarenheter av Arbetsförmedling och ”coacher”. Jag tycker att många som jag träffat i olika sammanhang är en smula ”gnälliga” och jag förstår inte alltid vad det är de klagar över. Ingenting serveras på ett silverfat för den som är arbetslös. Förlåt, arbetssökande ska det heta, fick jag lära mig förra veckan. Det ”coacherna” erbjuder är i bästa fall olika verktyg och metoder för att man ska komma vidare i arbetssökandet. En process som aldrig blir helt färdig, misstänker jag.

Jag har egentligen inget ont att säga om Arbetsförmedlingen. De förmedlar arbeten i enlighet med de lagar och förordningar som styr deras verksamhet och gör nog så gott de kan i de allra flesta fall. Även om en del besynnerligheter kan få en att klia sig i håret. Men jobbet får man skaffa själv.

Den första ”coachen” jag drabbades av var Eductus. Ett EU-projekt som drevs av TBV (tror jag) för många år sedan. Det var ett bra projekt som gav mig ett helt nytt ”personligt brev” och en helt ny meritförteckning samt en ny syn på platsansökningens roll.

Sedan var det Datorteket. En 12 veckor lång ”jobbsökarkurs” kompletterad med tre veckors praktik. Ur arbetssökarsynpunkt kanske inte särskilt givande, men ur social synpunkt en ganska trivsam tillställning. Jobbsökarkursen gav mig ännu ett gymnasiebetyg samt tre veckors praktik i ett stort IT-projekt i Västerbotten.

Efter det att jobb och sjukskrivning upphört så var det dags för Datorteket igen. Men nu hette det ”Coaching Center”. Eftersom jag ansågs vara ”självgående” så fick jag en personlig coach som jag träffade en gång i veckan. Han försökte få mig att ”vidga” mina vyer och att försöka finna andra arbeten där min kompetens kunde vara en merit. Det var bra!

När det senaste jobbet upphörde så hamnade jag hos KFG i mars i år. Så här långt tycker jag mig inte haft någon speciell ”nytta” av deras ”coachande”. Jag tycker att upplägget mest fört tankarna till en marknadsföringskurs för telefonförsäljare och det passar inte mig med tanke på de arbeten jag letar efter. Kanske passar upplägget bättre för de människor som söker butiksarbeten oavsett bransch?

Slutsatsen av mina tankar blir att bäst för mig har nog varit ”Eductus”  varit och i botten på min lista hamnar KFG. Kanske för att jag tycker att jag redan har ett bra personligt brev, en meritförteckning och annat som krävs? Det är bara arbeten att söka som saknas mig!

Annonser
Kategorier:Arbete, Diverse, Tankar
  1. 2 juni, 2009 kl. 17:02

    Det här var nog det mest nyanserade jag läst om självupplevda erfarenheter av Arbetsförmedlingen och coacher. Intressant läsning. Jag hade inte klarat att skriva som du. 🙂
    Önskar så att du hittar ett arbete som passar en vild hund.

  2. vildhunden
    2 juni, 2009 kl. 20:21

    @Lussan; Det är väl ganska koncentrerat skrivet tycker jag. Jag har kanske haft tur med handläggare på AF genom åren? Ett undantag finns dock. Och visst finns det människor som upplever sig som illa behandlade av inkompetenta tjänstemän. Och människor som blivit illa behandlade.

    Ibland verkar folk tro att de får jobb av AF eller att man får en anställning på sin ansökan. Lyckas de inte så kan det heta att; ”Coaching är slöseri med tid för man får inget jobb där ändå” Eller: ”Vad är det för idé att springa på AF. Dom har ju inget jobb åt en”.

    Men det är klart att det ser ganska tröstlöst ut för en person 50+ med en sådan arbetsmarknad som vi har idag.

  1. No trackbacks yet.
Kommentarer inaktiverade.