I’ve got a problem

18 januari, 2010

Frukost. Hagsta 2009.

”I brought the blues on myself”, som Big Twist & The Mellow Fellows utryckte det.  Men nu är det inte musik som är mitt problem. Jag har insett att jag vill ha ett ”fotoprojekt” att pyssla med. Men vad? Vad har jag fotograferat förr? Vad gillade jag att fotografera? Mängder med frågor men inga riktigt bra svar. I varje fall inga svar som pekar ut en ny riktning åt mig.

Ser jag tillbaka så har jag fotograferat familjen. Jag har släpat med kameran på dagis, skolor, idrottsarrangemang, semestrar, arbetsplatser, gator och torg. Det har hela tiden varit människor i sökaren. Visst finns där andra motiv men det vanligaste motivet har varit människor. Men nu? Nu när jag bor i en liten tätort på ”landet” finns inga människor att fotografera utan jag är hänvisad till andra motiv. Någon naturfotograf blir jag aldrig. Inga ”spännande ruiner” eller bilskrotar finns här heller. Inga övergivna hus eller industrifastigheter finnes. Så vad gör jag? Jag vet inte men rastlösheten börjar bli en smula enerverande och själens klåda sprider sig i kroppen. Så mitt problem just nu är frågan mot vad jag ska rikta mitt objektiv. Det vore onekligen roligt att återigen ha någon form av en ”röd tråd” i fotograferandet. Jag funderar vidare 🙂

19/1 Uppdatering 1: Under den tidigare delen av mitt mitt liv så rörde jag mig i miljöer och sociala sammanhang där kameran kunde vara min följeslagare på ett naturligt sätt. Miljöer där det fanns människor. Idag finns inte det naturliga sammanhanget. Min frustration är förmodligen ett resultat av en social isolering där kontakter med andra människor är synnerligen ytliga och sker sporadiskt under kort tid i offentliga miljöer. Vad jag tycker mig söka och funderar kring nu är ”intressanta motivområden” där människor inte förekommer. Eller inte behöver förekomma för att det ska kännas ”meningsfullt” att fotografera. Motiv som gamla lador till exempel. Exemplet ”lador” därför att jag gillar gamla (och nya) hus. Men det känns ändå på något sätt en smula andefattigt. Fördelen med ett motivområde som ”lador” är att jag skulle kunna använda mina mellanformatskameror i större omfattning och kunna laborera exempelvis med gamla utgångna filmer och Caffenol–C. Jag funderar vidare. 🙂

19/1 Uppdatering 2: Om jag tänker efter lite grann, inser jag att jag under en lång period mest fotograferade familjen på negativ färgfilm som skickades för framkallning och kopiering. Eller så fotograferade jag inte alls. När jag skaffade min första digitalkamera skedde en ”nytändning”, och det blev det mest ”natur” på tomten eller på Gotland. Senare köpte jag en digital kamera med ”superzoom” och en teleförlängare. Utrustningen tillkom för att jag skulle kunna fotografera fåglar och fjärilar, främst då på tomten. Någon fågelfotograf som gömmer sig i gömslen är jag inte. Fjärilar förekom tämligen rikligt på tomten och då det inte finns särskilt många fjärilar att hålla reda på i länet, så fanns kanske förutsättningarna att jag skulle kunna hålla reda på vilken fjäril som fastnat på minneskortet. De senaste åren har jag mest fotograferat blommor, fjärilar och fåglar på tomten eller i anslutning till huset. Nu har jag flyttat från huset till ett tätbebyggt område. Fåglar och fjärilar är inte alls lika vanliga. I synnerhet inte vintertid. Jag funderar vidare. 🙂

19/1 Uppdatering 3: Jo, jag vet att även de enklaste och vardagligaste motiv kan förvandlas till spännande och intressanta fotografier. Se bara i bloggen Svenska Bilder så förstår ni vad jag menar. Problemet för mig är är att jag inte ser längre. Om jag nu någonsin sett? Jag funderar vidare 🙂

20/1 Uppdatering 4: Jag har alltid tänkt mig fotografier som spikar på vilka jag kan hänga upp mina minnen. Men kanske är det så att bilden fräter minnet i stället? Fotograferar jag att för jag vill glömma? I så fall måste jag fråga mig om jag ska fotografera överhuvudtaget i fortsättningen? Jag funderar vidare 🙂

En fråga till er käre läsare: Har ni någonsin sett en Steglitz? Det har jag gjort en gång vid fröautomaten en vinterdag. Jag hann med att ta ett par uschligt dåliga foton också. 🙂

–––––
Kamera: Nikon FM, Nikkor 20/3,5
Film: Tri – X 400 ASA
Framkallare: Rodinal 1 + 25, 7 minuter (22 år gammal framkallare)

Annonser
  1. 19 januari, 2010 kl. 20:24

    En idé…tänk om du skulle dokumentera människor som rör sig i din vanliga vardagsmiljö? Du får väl börja att spana vilka du ser ofta och som har nått intressant över sig. Kanske ni har nån slags tv-kanal där det rullar fram meddelanden som handlar om närmiljön.

    Då skulle man kunna ha ett bildspel som rullar runt med ett antal häftiga människoansikten.

    Jag skulle titta och tycka att det är kul när man känner igen folk.

    • vildhunden
      19 januari, 2010 kl. 21:19

      Problemet är väl att ”dokumentationen” skulle inskränka sig till att fotografera folk när de går till och från bilen in på Konsum. Det är det enda område där det rör sig folk. Åtminstone denna tid på året 🙂
      Sedan kan jag väl tycka att man kanske måste känna folk för att fotografera dem på det sätt du föreslår. Jag ”känner” väldigt få personer här och umgås inte med någon.

      Men det var en idé som jag ska tänka ett varv till kring 🙂

  2. 19 januari, 2010 kl. 23:20

    Jag tycker om dina människobilder. Har svårt att se något annat motiv som kan vara lika intressant. Jag vill att bilder ska beröra. Det kan i och för sig naturbilder göra också men inte lika mycket, inte på samma sätt.

    Well, så bra var jag på nya idéer…

    • vildhunden
      19 januari, 2010 kl. 23:30

      Tack för din kommentar 🙂
      Jag tycker nog också att mina ”bästa” bilder är de med människor på. Människor som jag känner och kan röra mig bland med kameran. De är det intressantaste ”motivet”, men tyvärr har jag inte samma möjligheter idag, som för många år sedan. Kanske kan foton i stadsmiljö vara ett alternativ för mig?

  1. No trackbacks yet.
Kommentarer inaktiverade.