Byxångest

18 september, 2010

Att vakna upp till en ny dag kan innebära att man vaknar upp till en dag med en viss oro inför morgondagen. Dagen då vi ska gå och rösta vilken regering det här landet ska ha. Detta efter en i min ögon något mjäkig valrörelse där alla riksdagspartier verkar ha klämt ihop sig i mitten och där Alliansen bestämt agendan. För min del är valet lätt. Jag vill inte ha ytterligare fyra år under Reinfeldt och hans anhang. Inte för att jag tror att en seger för oppositionen innebär någon revolution, utan för att jag tror att ny regering signalerar en annan inriktning på välfärdspolitiken, där sjuka får vara sjuka och inte tvingas till socialhjälp. Men Reinfeldt hukar och smiter ut bakvägen när han ansätts med frågor av av journalister. I radion sa han: ”ni frågar hela tiden bara om enskilda fall” och drog iväg från reportern som en avlöning. Men de enskilda fallen har blivit alldeles för många för att de enbart ska vara ”enskilda fall”, tycker jag. Därefter försöker regeringen smita från ansvaret genom att skylla på försäkringskassans tjänstemän. Det är en medveten politik där sjuka och arbetslösa inte inkluderas i ”välfärdens kärna” utan lämnas att klara sig bäst de kan. Samtidigt som regeringen skär ner välfärden har Reinfeldt berikat sig själv genom sänkta skatter och tjänat 125.000 på sänkningarna. Klyftorna i landet har ökat och pengar har förts över från de fattiga till dem som redan har. För mig är valet lätt även om jag som pensionär kommer att betala mer skatt än den som arbetar.

.

Den svenska modellen efter fyra år med Reinfeldt

.

–––––
Kamera: Panasonic FZ–30

Annonser