Hem > Diverse, Foto, Nikon, Skannat, Småbild, Svartvit film, Svartvitt, Tankar, Umeå > Kort om nitratnegativ

Kort om nitratnegativ

9 november, 2010

Umeå, juli 1980

.

S.k. nitratnegativ förekom under perioden ca. 1900 – 1950.  De är framställda av cellulosanitrat och avger skadliga gaser och kan självantända om de förvaras i hög temperatur. Därför ska negativen förvaras skilt från andra fotografier och handlingar. Förvaringsmaterialet ska vara fritt från lignin ett ämne som finns i trä och som innehåller syror vilka bryter ner negativen. För att identifiera nitratnegativ så kan man klippa en smal remsa från ett negativ och tända på den. Brinner den snabbt med en stor gul låga är det nitrat. Vid arkivering ska negativ som avger lukt eller har synliga tecken på nedbrytning sorteras ut ur samlingen eftersom nedbrutna negativ påskyndar nedbrytningen hos ”friska” negativ. Lämpligen förvaras nitratnegativ i s.k. 4–flaps kuvert. Munktells 4–flapskuvert framställs av rent bomullspapper och lämpar sig till förvaring. Viktigt är att negativen kan ”andas” och att de nitrösa gaserna kan ventileras ut. Ett lufttätt emballage skyndar på nedbrytningen.

Negativen kan förvaras i en ny plåtlåda utan lock och skilt från annat arkivmaterial. En gammal plåtlåda kan vara rostig och järn påskyndar nedbrytningen. Viktigt är att klimatet är stabilt och det optimala klimatet är +2 grader och 20–30 % luftfuktighet. Men detta är mycket vanskligt att uppnå om man inte har ett klimatarkiv. Ifråga om självantändningen sägs det att detta främst gäller filmrullar men även nitratnegativ är ett brandfarligt material. Därför ska inte nitratnegativ förvaras med annat material.

Är det något jag glömt, Lensbabie?😉

––––
Kamera: Nikon FM, Kodak Plus–X 125 ASA, D–76

  1. Lensbabie
    9 november, 2010 kl. 23:59

    Gisses så intressant.😀
    Jo kanske du hade glömt nåt om hur det är med glasplåtarna. Eller heter det glasnegativen.😀
    Ha en bra dag😀

    • vildhunden
      12 november, 2010 kl. 15:35

      Glasplåtar förvarar du i syrafritt kuvert.
      Museiservice säljer sådana för flera kronor styck. Arkivering kôster!😦
      Ha det bra du med!🙂

  2. 11 november, 2010 kl. 12:02

    Ou…jag tror inte att jag testar dom gamla negativen. Får väl lägga dom på brandsäkert ställe och vänta på att dom bli positiva!
    Jag gick en fotokurs en gång…och jag har hemska minnen från en konstig apparat. 1987 tror jag det var. Jag jobbade som lokalredaktör och skulle skicka bilder till centralred med en…ja vad kan den ha hetat…tele…snurr…grej? Man skulle kalibrera in det ljusa på bilden och sen…äh jag orkar inte ens tänka på det. Börjar grina liksom :-)))

    • vildhunden
      12 november, 2010 kl. 15:40

      Teleporteringsapparat kanske?😉
      Eller kanske något med telefoto?
      Det är klart att du ska testa negativen.🙂
      Om man inte har ett arkiv att stoppa dem i så ska de förvaras i ny plåtlåda utan lock men i samma miljö som vi trivs i. S.k. ”hemmiljö” men skilt från brännbart.🙂

      • 12 november, 2010 kl. 19:42

        Tack för tips Vildhunden! Ska kolla lite med mor och far när dom gamla negativen kan vara ifrån…🙂 Plåtlåda…hm. Ska se vad jag kan hitta då!

        • vildhunden
          12 november, 2010 kl. 19:55

          Man ska nog inte överdriva risken men det kan ju bli fatalt om negativen skulle självantända. Jag har min fars gamla negativ instoppade i pergamynpåsar som ligger i en kartong i bokhyllan. Helt klart ett idiotiskt förvaringssätt om något händer.

      • 12 november, 2010 kl. 19:43

        Telefoto var det nog det hette. Känner Vildhunden till den sortens apparat?

        • vildhunden
          12 november, 2010 kl. 19:53

          jag har nog aldrig sett en slik apparat i verkligheten men förmodar att den förekommit i en och annan film.🙂

        • Lensbabie
          12 november, 2010 kl. 20:00

          Jag tror jag använt en sån 1 gång. Var det en sån med en stor vals som snurrade? Och på den fäste man sitt dokument, ringde upp och hoppades på det bästa. Dock ej i valstakt🙂

          • vildhunden
            12 november, 2010 kl. 20:30

            Jag har faktiskt ingen aning om hur apparaten såg ut. Jag har bara en svag minnesbild av en maskin som matade ut ett foto eller text. Men Cyndi vet kanske? 🙂

          • 12 november, 2010 kl. 21:07

            Japp…en vals som snurrade var det. Och ringde upp gjorde jag. Sen sprutade tårarna i takt med att det snurrade åt helvete och alla blev arga för att jag inte fattade hur jag skulle bära mej åt…Vilken grej! Det här var alltså sommaren 1987 och vi skickade texter via MODEM men bilderna (när det var bråttom) med denna apparat! Det var upplevelser som satte spår kan jag lova! Får ofrivilliga skakningar när jag tänker på det😉

  3. 12 november, 2010 kl. 15:06

    Hundväder att cykla i, men det går. Snart är det semester!🙂
    Nitratkram!🙂

    • vildhunden
      12 november, 2010 kl. 15:41

      Har du lagt på dubbdäcken?
      Här regnade det tidigare.
      Ligninkram!🙂

  4. Hannu
    14 november, 2010 kl. 12:27

    Vinterdäck ska på så fort ute-tempen kryper under +5°…
    Gummi’t i sommardäcken blir så hårt av temp under det så de tappar greppet lättare. Och tvärtom; vinterdäckens mjukare gummi slits onödigt fort om det är varmare.

    Intressant om gamla negativ.

    • vildhunden
      14 november, 2010 kl. 13:11

      Jag tror att Barbro har bytt till dubbade cykeldäck.🙂
      Jag har en del kvarlämnade äldre negativ men de flesta är nog från 50–talet. Måste nog se över förvaringen.

  1. No trackbacks yet.
Kommentarer inaktiverade.