Hem > Diverse > Snart ska jag dö

Snart ska jag dö

21 november, 2010

Ja, så är det. Tingens ordning är den att när föräldragenerationen är död så vet vi vilken generation står på tur. Jo, jag vet att jag ska dö. Ganska snart så ska jag dö. Si så där inom fem, tio eller kanske femton år. Kanske får jag rentav leva i tjugo år? Om jag inte dör i morgon?

Det som ständigt plågar mig är bristen på kunskapsöverföring. Jag önskar verkligen att jag skulle kunna överföra mina kunskaper om trä och film till mina söner. Men så blir det inte. Jag är för gammal och de är för unga. Med mig går en ”epok” i graven. För att nu uttrycka sig en smula högtravande.

Så vad lämnar jag i arv?

Kategorier:Diverse
  1. 21 november, 2010 kl. 22:09

    Du lämnar, genom dina gener, de goda sidor du har. Det räcker mer än väl vännen.
    Skakram, en jättevarm!🙂

    • vildhunden
      23 november, 2010 kl. 16:35

      Tack du!🙂
      Bristkram🙂

  2. 22 november, 2010 kl. 06:01

    Skriv en bok vettja! Om ditt arv, om din kunskap och trä och film. Späcka den med bilder.🙂

    • vildhunden
      23 november, 2010 kl. 16:38

      🙂
      Jag såg faktiskt i tidningen att en något äldre man i Gävle skrivit en bok om sitt liv för att lämna något efter sig i arv till barn och barnbarn. Men jag ska inte göra det.🙂

  3. stina
    23 november, 2010 kl. 00:35

    Hej Vildhunden, någon viskade i mitt öra att det finns tre söner i åldrarna 18, 25 och 40 år. Var drar du gränsen för ”ung”? Menade du kanske istället att de är för ointresserade, för lata, för långt borta (andligt och/eller kroppsligt)? Har du verkligen försökt? Gör det och berätta vad som händer. Förresten kanske det finns viktig kunskapsöverföring åt andra hållet också! DET skulle kunna vara ”epokgörande”!

    • vildhunden
      23 november, 2010 kl. 16:43

      Hej och välkommen!🙂
      Upprinnelsen till mina tankar var hur min egen far dog precis när jag hade börjat få en ”vuxenkontakt” med honom.
      Jag tror inte att gossarna är ointresserade eller lata. De behöver helt enkelt inte mina kunskaper eftersom samhället är förändrat och de behöver andra kunskaper.

  4. 23 november, 2010 kl. 04:38

    Du är inne på något som även jag har funderat på. Jag har i hela mitt liv älskat att lära mig nya saker, både praktiska färdigheter och teoretiska, och idag tycker jag att jag kan en hel del. Så närmar sig slutet, inser man (om ett dygn eller 20 år, och tiden rusar numer) och då inser jag, att snart dör jag med alla de kunskaper jag skaffat mig – och så var det med det. Vad var det för vits att skaffa dem.

    Nå, det var inte en vits, det var en drift – det gick inte att låta bli och så får man väl tänka, jag lärde så länge levde, och jag lever så länge jag lär.

    • vildhunden
      23 november, 2010 kl. 16:53

      Hej och välkommen!🙂
      När jag ”funderade” kring kunskapsöverförandet så blev det mest tankar som kanske hörde hemma i det gamla jordbrukssamhället där en son/dotter skulle ta över gården. Där hamnade jag lite fel i tänket. Samhället är förändrat och barnen har skaffat sig egna kunskaper och behöver inte mina.

      Jag hoppas förstås att barnen har lärt sig att tackla sina egna problem i livet på ett bra sätt. Det är nog den enda ”kunskapsöverföring” jag möjligen har bidragit med.

  5. 23 november, 2010 kl. 09:16

    Här var det djupdykningar😉
    Minnen lämnar vi efter oss.
    Och en massa grejer.
    Visom och klokhet det tar vi med oss dit vi går.
    Så får dom som kommer efter skaffa sej dom kunskaper som behövs.

    • vildhunden
      23 november, 2010 kl. 16:55

      Alldeles riktigt Cyndi!
      Man skaffar sig de kunskaper som behövs.🙂

  6. Ettan
    25 november, 2010 kl. 21:12

    Hej du gamle Vildhund! Jag vill mota livströttstrollen långt bort till skogs idag på din födelsedag! Lev & njut och ha det bra i många långa år ännu. (Själv minns jag en vinglig cykelfärd i snöstorm med en schwarzwaldstårta fastbunden på pakethållaren just idag fast för väldigt länge sen. Både tårtan, du och jag överlevde😉 )

    GRATTIS från oss på gränsen till Norra norrlands inland (åtminstone enligt SMHI-nomenklatur).

    • vildhunden
      27 november, 2010 kl. 10:59

      Tack!🙂
      Den tårtan ja. Den fick mig att försöka vilka konditorier det fanns på den tiden. Vilka som finns kvar idag vet jag inte.

      Här längs Limes Norrlandicus är det just nu ymnigt snöfall och fem minusgrader.

      Ha det bra där uppe vid norra Norrlands inlandsgräns.🙂

      • Ettan
        1 december, 2010 kl. 22:25

        Hej igen Vildhund, jag kan hjälpa dig med följande konditorier: Nya Konditoriet, Widéns, Smörkransen, Bivur, Kaffestugan, Odenruds (hette det så, det konditori som låg mitt emot Smörkransen??) Scheelekonditoriet. Fler minns jag inte. Det fanns säkert fler stadsdelsfik också på den tiden. Antar att du inte räknar IC?
        Säger Ettan som ibland tycker det var bättre förr – innan varken ordet eller produkten bake-off dök upp.

        • vildhunden
          3 december, 2010 kl. 11:12

          Odenruds låg mitt emot Smörkransen. Bivur hade jag glömt!🙂 Wivex låg på Västeråsvägen men var låg Widéns? Kaffestugan var det fiket i samma kvarter som CH?

          Sedan fanns det ett fik med uteservering vid åkanten innan huset revs och dagens byggnader uppfördes. Men vad det hette minns jag inte.

          • Ettan
            3 december, 2010 kl. 16:40

            Hoppsan! Widéns är konditoriet vid Stora Torget där din tidigare omtalade födelsedagstårta inköptes. Heter idag ”Klingas konditori”. Uteserveringen du pratar om var (tror jag) en del av gamla ”Nya konditoriet”. På Bivur är man fortfarande känd för sina ambrosiatårtor. Ja, Kaffestugan var granne med CH (som nu är borta – tror jag). Wivex hade jag glömt, men är det fiket där man kunde tillbringa skolktimmar från Karlbergsskolan? Litet och trångt men med jukebox?

  7. vildhunden
    3 december, 2010 kl. 20:01

    @Ettan
    Aha! Tack! Nu vet jag.🙂
    Alldeles riktigt. Wivex låg nära läroverket. Wivex var också fiket där motorintresserad ungdom brukade fika på kvällar och helger.

    Låg Nya konditoriet tidigare längs Stora Gatan? Det var en gul träbyggnad (?) med uteservering där det också såldes mjukglass i strut.

  1. No trackbacks yet.
Kommentarer inaktiverade.