Sommarens flydda dagar

– Sundsvall –

Det är mörkt längre på morgonen och det blir mörkt tidigare och tidigare på kvällen. Mörkret är över mig. Sommaren är slut för i år och hösten är här även om träden fortfarande bär gröna blad. Hurudan blev då min sommar? Mina höjdpunkter var att jag fick tillbringa flera dagar tillsammans med alla tre sönerna. Annat att minnas var den rundresa jag gjorde genom Hälsingland med mellansonen och hans flickvän. Vi hann även med en dag i Sundsvall och utställningen med Sune Jonssons fotografier på Fotomuseet. Några dagar var jag hos den äldste sonen och det blev också ett besök på en slöjdutställning tillsammans med Bagarberta. Min sejour i norr avrundades med en ”lunchdate” tillsammans med en trevlig kvinna. 🙂 Jodå. Jag hann med ännu en ”date” över en kopp kaffe i flygande fläng under en resa till min mor i sommarens slutskede. 🙂

Ibland funderar jag på om jag levt ensam så länge att ensamhet har blivit det naturliga tillståndet för mig. Då tänker jag att det här med att häcka på en dejtingsajt bara är ett utslag av en nostalgisk längtan till tvåsamheten och en skum inställning att det är ”fult” att leva ensam och kanske gilla det. Det är bara misslyckade individer som lever ensamma, kan jag tänka. Men ”klosterliv” behöver ju inte innebära ett dåligt liv trots allt. Eller är det rädsla för ”tvåsamheten” som gör att jag har så lätt för att ”dra mig undan” och isolera mig från omvärlden? Är det rädslan för anpassningen till en annan människa som gör att jag framhärdar i att leva mitt liv som en ”ensamvarg”? Eller är det rädslan för att ”inte duga” sådan jag är? Rädslan för att återigen bli ”dumpad” och övergiven? Jag vet inte men frågorna och tankarna finns där. Många frågor och tankar – men få svar.

———-

Uppdatering kl. 12.05

Jag vill påpeka att tankarna om ”ensamhet” och dess bakomliggande orsaker inte tynger mitt sinne i någon högre grad. Det var just bara några tankar. Livet är gott att leva och solen skiner 🙂